När lilla inspirationsboken Ett år med potatis var på väg från tryckeriet började jag ringa runt och skapa samarbeten inför boklanseringen. Jag upptäckte bland annat att i den kommun jag bor i finns tre av de numera endast 450 stora potatisgårdar som finns kvar i Sverige. Jag hittade andra potatisambassadörer också och började ringa och ställa frågor. Då gick jag samtidigt en ettårig utbildning i frilansjournalistik, men jag hade ingen aning om vad jag skulle göra av allt material. En dag fick jag reda på att det finns ett potatismagasin i Sverige som heter Viola potatis vilket resulterade i ett av de absolut mest intressanta och givande telefonsamtalen jag någonsin haft. Efter det samtalet blev jag helt övertygad om att potatis kan skapa fred på jorden. (Se potatissagorna!) Vi hittade ett ämne som kunde vara intressant för magasinet och jag skrev artikeln och fick den publicerad. Temat var Potatisens säsonger. Jag har sedan dess inte haft tid att ägna mig åt journalistiken mer än genom mina fredagskrönikor. Det är dock planerat att och göras en rad intervjuer i främst två syften. Jag berättar mer om det i De goda exemplen.
