Sedan 2021 har jag så gott som varje fredag skrivit vad som skulle kallas en krönika och haft högläsning för min make i förrummet till bastun, efter att vi dansat i gräset till en låt som han gjort tillsammans med sin danske gode vän. Krönikorna är av varierande karaktär, och med olika teman. Det som alltid finns med är en inramning som sätter stämningen. Inramningen beskriver nuet, vad som sker runt mig när jag skriver krönikan. Förutom veckans händelser finns det två saker som alltid finns med. Vad våra katter gör just då, eller gjort nyss, och vad som händer ute i vår trädgård. Det blev också ganska snart krav från maken på att texten måste avslutas med en insikt. Det får inte sluta i mörker.
Fredagstexterna är nu flera hundra stycken och vem vet, när som helst kan någon sådan finnas att lyssna på eller läsas i text. De flesta är dock skrivna i syfte att läsas högt och lämna öppet för frågor och för att prata kring ett ämne. Det kommer också nya texter i stort sett varje vecka, och vem vet, kanske orden och formen plötsligt ändrar riktning och tar sig utanför min trädgård för att höras ute i världen.