Min farmor Valentina blev nästan 99 år. Hon var under många år självförsörjande på grönsaker. Jag fascinerades av hennes sätt att laga mat redan som tonåring, men jag förstod inte riktigt då vad jag skulle kunna använda kunskapen till. På något sätt ändras vår bild av saker under livets gång.
Jag ångrar inte mycket i mitt liv, men jag skulle gärna skrivit den där kokboken tillsammans med henne.
Farmor såg trädgårdsarbete som ett jobb och jag som avkoppling. Hon brukade säga att det var så synd om mig att jag hade så mycket att göra i trädgården, medan jag njöt och fortfarande njuter av lummigheten.